Jag skrev meddelande till en av mina favoritpersoner på denna jord, låt oss kalla henne dunderklumpen (för att jag kallar henne det) häromdagen och berättade att jag äntligen kommit på vad jag vill göra när jag blir stor.
Dk (dunderklumpen) och jag firar tjugoårsjubileum i år. När vi var tjugonånting råkade vi båda av en händelse hoppa på en utbildning på Visby högskola samtidigt. Vi insåg ganska snart att vi delade intresse för de viktigare sakerna i livet (när man är tjugonånting): kedjerökande, outfits i plysch (hon röd och jag rosa), rödvin och Ali G (in da house), nachos, karaoke, pizza på ringmuren, sex and the city - samt ett minst sagt dämpat intresse för våra dåvarande studier. Match made in heaven. Tjugo år senare kan hon fortfarande få mig att både gråta och skratta lika hysteriskt under ett och samma samtal.
Så jag berättade att jag vill bli kolumnist som Carrie Bradshaw när jag blir stor. Sex and the City-Carrie alltså (jag nämner det bara eftersom min mamma läser det jag skriver och det besparar mig ett samtal för att förklara).
Dk lät påskina (mellan raderna, men inte särskilt subtilt) att mitt liv inte riktigt är något krönikamaterial. Som Carries. Låt oss bryta ner det här lite....
New York vs. brukssamhälle i Dalsland med 1000 invånare
Spännande kärleks- och sexliv vs. inklämd med Baby Daddy (en sambo av lagom storlek), och två mindre versioner av oss, i en dubbelsäng (varav den ena avkomman har ärvt sin mors svaga nerver och vaknar av allt)
Delikata luncher på stan med tjejerna vs. överkokta snabbmakaroner med en bebis i knäet och en fyraåring bredvid som hatar all mat som inte heter tacos
Lockigt, busigt to die for hår vs en kalufs som tynar bort med varje mjölktillverkning (är det inte ödets ironi att man under graviditeten får UNDERBART tjockt och fylligt och levande hår, bara för att tappa det och mer därtill när man börjar amma) och som aldrig får besöka en frisör för de gillar inte skrikande bebisar där (misstänker jag)
Louis Vitton-väskor och Manolo Blahniks-skor vs. ammingslinne med fläckar av mjölk på (inget medvetet beslut, utan ett resultat av brist på rena kläder när tvätt prioriteras bort), sambons pyjamasbyxor som jag nyligen insett har ett hål för skrevet (VARFÖR? luftning? designval? sexighet?) men som jag ändå fortsätter använda
Cocktails och flirtande lördagskvällar vs. päroncider 2.2:or (i champagneglas!) till Grizzy och lämlarna (det är en barnserie på Netflix mamma)
Ok, jag förstår vad du menar Dk. Jag kommer säkert på något nytt att bli när jag blir stor imorgon.
/H